This is it. jag åker IDAG, om 1,5 timme faktiskt. Väskorna är packade och ready to go. Som jag snart då. Igår var det de sista avskeden. Malin kom hem till mig på eftermiddagen och styrde upp min packning, tack gud för det. Sedan på kvällen så var vi ett gäng som åt nere på stranden så Anna kom och joinade oss. Sedan så blev klockan sent och det var dags att dra sig hemåt. Det var alltså dags att säga hejdå till Malin, min absolut äldsta vän. Det var inte lätt, men vi får trösta oss med att det bara är ett år, right? Anna följde med mig hem sedan för att säga hejdå. Det var jobbigt, det var som att allt bara låstnade för mig. Tårarna rann och jag kunde inte sluta. Jag tror att det var tårar för det mesta, att jag lämnade alla här hemma och för att jag var nervös och kanske lite rädd. Lätt var det inte i alla fall. Sedan när jag kom in så packade jag färdigt det sista, och kollade mailen. Jag hade fått ett jättegulligt mail från min värdmamma där hon sa lycka till på campet och hon frågade om jag var nervös och excited. Hon sa att de alla längtade tills den 1 augusti då de får hämta mig på flygplatsen. Jag säger bara att då började jag storgråta. Åh gud, men det här kommer bli grymt. Jag bara vet det.

Det här var det sista inlägget i Sverige på väldigt länge. Jag vet inte när jag kommer få chans att skriv aigen, men förhoppningsvis snart på camp. Nu ska jag äta frukost och stänga väskorna.

This is not good bye, it's just see you later.