Nu ska vi inte skrämma upp mig här. Ida, jag kan inte riktigt säga varför jag hatar grodor så himla mycket. Det bara är så, det kanske ligger i generna. Mamma är nämligen precis likadan. Och de är INTE söta. :P Och Alice och pappa, köper ni en groda till mitt rum så flyttar jag hemifrån. Så det så. ;)
Well, här borta går livet vidare. Älskar fortfarande min familj, alla är så snälla och söta. :) När Ariel och Tria har åkt iväg till college ska jag få mer ansvar för sysslor och så, vilket även innebär att ta in och ut Stella. Och som jag skrev innan så är hon väldigt hoppig och så så det kan bli lite problematiskt. Än så skulle jag inte kunna sköta henne själv. Så jag försöker få henne att vänja sig vid mig, så jag har följt med Tria ut när hon ska ta in och ut Stella. Jag vill ju kunna hjälpa till så småningom, men vi får se om det går framåt. :P
Jo, jag försöker lära familjen lite svenska ord. På köksluckorna så sitter det papper från deras tidigare utbytesstudenter där de har skrivit ner ord på deras språk. Så jag skrev ner några vanliga, lätta ord. När jag gick igenom dem med Ariel och Tria så gick det väl bra. Väldigt roliga uttal måste jag säga, tills vi kom fram till bil. Då brast det direkt och jag började gapskratta. De kan inte säga våra svenska i. Alltså seriöst, det går inte. De kan verkligen inte säga bil. Det blir liksom b-l, utan i. Åh gud, vad roligt jag hade åt det ett tag.
Hurtig som jag är så var jag och Selena ute och sprang i morse. Det gick väl helt okej, inte bra och inte dåligt direkt. Och igår så ringde mom till cross country coachen för att höra när träningen börjar. Och på måndag den 17:e kl. 15.30 så står jag redo. Typ. Men fattar ni eller? 15.30! Det kommer vara såååå otroligt varmt. Jag menar, nu har jag sprungit vid halv 8-8 på morgonen och det har varit tillräckligt varmt. Hur ska jag överleva? Oh well, det är bara att kämpa på. Och tydligen så ska coachen ta tid hur fort jag kan springa en mile (1,8 km). Jag har inga problem med att springa så långt, men jag springer inte särskilt snabbt, det vet jag. :P Jag lovar att skriva hur det gick sedan... Ariel sprang ju i cross country när hon gick på high school, och hon säger att coachen är hur ra som helst. Tydligen så springer hon med oss och gör samma övningar som alla elever. Det känns faktiskt bra. Och Ariel förklarade lite hur det går till på träningarna, och tydligen så finns det flera olika rundor som man springer. En dag kanske man springer den som är 4 km, och nästa dag kanske den som är 3. Och tydligen så springer man i trappor också. DET kommer ta livet av mig. Oh well.
Mmm, i morse så åt vi pannkakor igen. Det var lite för att fira Ariel's fördelsedag för hon fyller den 21:e och åker den 18:e. Och för att det är hennes mini-födelsedag så ska vi gå och se den 6:e Harry Potter-filmen på bio idag. Jag har ju sett den redan men det har inte de andra. Men det ska bli kul i alla fall.
Det är verkligen jättekul när man får positiv respons för bloggen. Kärlek till er alla!


Mom gör pannkakor till frukost. Yummie! Sorry för blundilden. :P