This is it. jag åker IDAG, om 1,5 timme faktiskt. Väskorna är packade och ready to go. Som jag snart då. Igår var det de sista avskeden. Malin kom hem till mig på eftermiddagen och styrde upp min packning, tack gud för det. Sedan på kvällen så var vi ett gäng som åt nere på stranden så Anna kom och joinade oss. Sedan så blev klockan sent och det var dags att dra sig hemåt. Det var alltså dags att säga hejdå till Malin, min absolut äldsta vän. Det var inte lätt, men vi får trösta oss med att det bara är ett år, right? Anna följde med mig hem sedan för att säga hejdå. Det var jobbigt, det var som att allt bara låstnade för mig. Tårarna rann och jag kunde inte sluta. Jag tror att det var tårar för det mesta, att jag lämnade alla här hemma och för att jag var nervös och kanske lite rädd. Lätt var det inte i alla fall. Sedan när jag kom in så packade jag färdigt det sista, och kollade mailen. Jag hade fått ett jättegulligt mail från min värdmamma där hon sa lycka till på campet och hon frågade om jag var nervös och excited. Hon sa att de alla längtade tills den 1 augusti då de får hämta mig på flygplatsen. Jag säger bara att då började jag storgråta. Åh gud, men det här kommer bli grymt. Jag bara vet det.

Det här var det sista inlägget i Sverige på väldigt länge. Jag vet inte när jag kommer få chans att skriv aigen, men förhoppningsvis snart på camp. Nu ska jag äta frukost och stänga väskorna.

This is not good bye, it's just see you later.

Jag bara packar och packar och packar. Jag håller på att lägga alla mina kläder i plastpåsar. Och det är inte så idiotiskt som det låter, de är till för att man ska packa i så att det ska ta mindre plats. Och mer plats är ju något jag verkligen behöver...
Jag var precis iväg och tog min sista vaccinationsspruta. Mycket kan jag bli smittad av, men INTE hepatit A eller B. Den saken är säker.


Tack alla ni som har önskat mig lycka till. Kommer sakna er!

Huvudvärk

Igår hade jag min avskedsmiddag för några tjejer. Det var jättekul att träffa alla innan jag åker och säga hejdå på riktigt liksom. Vi grillade och satt och snackade hela kvällen. De sista gick hem kl. 4 på morgonen, så vi såg när postbilen körde ut morgontidningen och allt. Klockan var inte närmre 5 innan Josefin och jag kom i säng. Det var en härlig kväll i alla fall. Tack alla för att ni kom!

Idag har jag inte gjort så mycket. Så himla mycket packning har det inte blivit heller, men jag känner ändå att jag har någorlunda koll. Får verkligen sätta igång imorgon. Josefin kom förbi en stund också med en fin present. Den ska jag absolut ta med och titta på i jobbiga stunder. :)
Sedan så åkte jag och familjen och mina kusiner in och kollade på Harry Potter. Den var bra, inte den bästa men absolut godkänd.

SNART KAN JAG BÖRJA RÄKNA TIMAMR!!!


Avskedsmiddagen med alla fina tjejer.

3 dagar kvar nu. 3 DAGAR. Oh. My. God.

Ikväll ska jag ha en avskedsmiddag för några tjejer. Det kommer bli jättekul men samtidigt så otroligt sorgligt. Vi ska grilla och bara ha det gott liksom. Ingen big deal. :)

Mitt rum är kind of a mess. En stor grön (jättefin) väska ligger öppen mitt på golvet med början av en provisorisk packning av kläder i. Hur fan ska jag kunna packa för ett år?!

Jag har faktiskt skaffat sommarjobb idag! Till nästa sommar... Heheheh. Jag lär ju vara först i alla fall. Jag ska jobba på Dermanord, ett företag som tillverkar smink och olika slags krämer. Jag användedr faktiskt deras produkter själv och de är jättebra. Gött är det i alla fall att jag kommer kunna cykla till jobbet. Gå också rent ut sagt. Och jag kommer behöva pengarna efter USA och så... Hehe. :P

Nu ni, jag ska nu avslöja presenterna till min värdfamilj (äntligen tänker ni nu).

Kosta Boda-skål
Eftersom jag har hört att det ska vara väldigt populärt med Kosta Boda och Orrefors så hoppas jag att det ska uppskattas. Den är dock astung. Inte okej när väskan bara får väga 20 kg.

Bok
Jag köpte en bok som heter Swedish Traditions. Där står det lite om svenska traditioner på engelska samt svenska recept på engelska med både svenska och amerikanska mått. Det här var den första presenten jag köpte och jag är riktigt nöjd med den.

CD
Jag tänkte att en cd med Abba skulle uppskattas. Sveriges ståltheter, typ. Hehe.

Sverigetröjor
Jag köpte en sverigetröja till varje syster. Det kändes som en kul grej och jag hoppas att de kommer användas FLITIGT. Själv ska jag vara patriotisk och glida runt i min alldeles egna sverigetröja som jag fick på min avskedsfest.

Choklad
Jag har hört att det inte finns någon god choklad i USA, därför sk ajag köpa med mig lite av Sveriges skatt, Maraou. Jag har även hört att när de väl har smakat så är det näst intill omöjligt att stoppa dem. Amerikanerna alltså.

Osthyvel
Jepp, tydligen så finns inte det over there. De köper färdigskurna ostskivor eller skär med kniv (?!). Jag ska därför presenterna denna geniala uppfinning för dem.

Servetter
Är det oartigt att köpa servetter? De har i alla fall svenska flaggan på så jag hoppas de förstår gesten. Kanske inte den perfekta presenten, och det var faktiskt ett impulsköp. Jag kunde bara inte stå emot när jag såg dem. Mehehe.

Oh my. Det här kommer bli jobbigare än vad jag trodde.
Idag hade jag avskedsfest för släkten, kul men samtidigt jobbigt. Vid 01.00 när jag skulle säga hejdå till Sanna och Malin så brast det direkt. Jag trodde nämligen inte att jag skulle träffa Sanna innan jag åker. Och när vi stod där och kramades så sprutade tårarna ner och vi ville inte släppa. Då ser vi att Malin också står och gråter, och det var då det stora gråtarkalaset började. Vi bara kramade och grät om vartannat hur länge som helst. Ingen ville släppa, och ingen ville gå. Vi kunde bara inte sluta. Så här sitter jag med mascara i hela ansiktet, oh well.

Det kommer bli tufft de här sista dagarna, och det har ju bara börjat.

Det är hela tiden blandade känslor inför det kommande läsåret. Jag är hela tiden taggad på att åka, ibland mer och ibland mindre. Nu är jag inne i en period där jag bara vill åka iväg med en gång. Iväg från vardagen här hemma och uppleva något nytt, något som får mig att uppskatta allt här hemma mer. Det ska verkligen bli jättekonstigt att vara borta ett år, men jag tror jag behöver det på något sätt. Vidga mina vyer eller vad man ska kalla det (vuxenpoäng till mig).

Idag fick jag tre brev med posten. Heheheh det är inte varje dag. I och för sig så var alla från EF, men ändå. Det var lite all möjlig information av olika slag. Bland annat mina flygtider, som jag så snällt tänkte dela med mig av. För jag tror att ni alla är så nyfikna att nästan spricker. Men oroa er inte, jag ska inte plåga er mer.

18 juli 2009
Göteborg, Sverige, kl. 12.10      -     München, Tyskland, kl. 14.00
München, Tyskland, kl. 15.50     -      Boston, USA, 18.15

EF LANGUAGE AND CULTURE CAMP

1 augusti 2009
Boston, USA, kl. 6.06    -    Chicago, USA, kl. 7.48
Chicago, USA, kl. 9.59    -    Green Bay, USA, kl. 10.54

Hej alla glada barn. Hihihi om 10 dagar så drar jag. Hell yeah, då drar jag över atlanten och sk aha så jävla kul. Jag fattar det fortfarande inte tror jag, det är bara 10 dagar kvar! 10!!! Åh herregud, det är ingenting, verkligen inget. Åh jag blir verkligen nervös när jag tänker på det.

Samtidigt som det här är min dröm som jag har velat göra så himla länge, så känns det ändå jobbigt att åka iväg. Jag menar, jag har det så himla kul här hemma och alla är så himla underbara. Jag fattar inte att jag inte ska träffa alla på ett år. Det kommer ju hända så mycket här hemma som jag inte kommer ha en aning om, samtidigt som jag tror det kommer hända ganska mycket för mig också. Verkligen. Oh well.

Mmm det är verkligen härligt ute just nu. Var inne i Kungsbacka och såg på The Proposal (som var asrolig för övrigt) med Ella, och när vi kom ut vid 11 så var det jättevarmt och skönt, fortfarande! You just have to love it.

Idag fick jag köpt min andra present till värdfamiljen också. Jag vet inte om jag berättade att jag köpte den första, men det gjorde jag. Jag ska inte avslöja vad det är jag köper förän allt är köpt, då ska jag skriva en liten lista på allt (hihi jag älskar listor). En ledtråd är väl att den är ganska dyr och tung. I alla fall för en fattig och klen student som jag. Fast helt ärligt så hade mamma ett liiitet finger med i spelet där. Min plånbok ekar tomt, så hon kom där som en räddande ängel. Tack för det. 

Jahaa, så klockan är bara 00.23? Ja, vad ska man då hitta på... Kanske ska man gråta en skvätt till One Tree Hill. Det är ju sista avsnittet jag har kvar och vad ska hända med Peyton?!

I natt när jag satt uppe (till halv tre ja...) så gick det upp för mig hur otroligt nära det är nu. Om 16 dagar så åker jag hemifrån, lämnar Sverige och allt vad det innebär, för att inte komma hem på ett år. Det är helt sjukt! Jag fattar inte hur jag vågar, jag är ingen modig människa egentligen. Det känns så rätt men ändå så konstigt.
Det var i natt som jag på riktigt förstod att jag inte skulle träffa alla kompisar och min familj på ett år. ETT ÅR. Det är fan en evighet. Eller egentligen inte, det går nog rätt fort.
Jag kommer sakna alla så himla mycket, och glöm inte bort mig. Lova.

Ho ho ho. Japp, här sitter jag uppkrupen i min säng med datorn i knät kl. 01.26. Helt ärligt så är det ingen ovanlighet nu på sommaren heller. Jag fickade iväg ett mail till min IEC med lite frågor om skolan innan jag satte på filmen The Jane Austen book club. Den var riktigt bra faktistk, en positiv överraskning (jag förväntade mig inget mästerverk precis). Anyway, när filmen var slut så hade jag fått svar så då skickade jag en följdfråga. Och ser man på, några minuter efter det fick jag svar igen. Är det vara jag som tycker att det är lite coolt att vi sitter och mailar till varandra precis samtidigt? Hehe.

Jag frågade i alla fall henne om skolans franskakurser. Jag vill gärna läsa franska under året så jag inte tappar allt liksom, jag har ändå Franska steg 4 som väntar på mig när jag kommer hem. Några speciella kurser på skolan är Trition-kurser. Jag förstod inte riktigt vad det var, men Ann förklarade att det kursen görs via en tv-skärm. Alltså så sitter läraren på en annan skola och sänder live ut till flera skolor i ett område (inte säker på hur stort). Jo men tjena, är det bara jag som tycker det verkar en aning skumt? Well, jag är i alla fall beredd att ge det ett försök. Tydligen var Igor från Slovakien nöjd med sin Triton-tyska, och då ska inte jag vara sämre.

Oh well.
Det har varit så galet fint väder den senaste tiden så jag har helt enkel inte kommi för mig att blogga. Och dessutom så handlar bloggen om USA och jag har ärligt talat inte haft något kul att skiriva på den fronten. Det står ganska still där nu, inga nyheter här inte. Fast jag har i och för sig fått mitt sista förberedelsematerial från EF, det känns ju ganska stort. Och SERIÖST, bara 18 dagar kvar innan jag lämnar Sverige. Helt galet eller?!
Jag har i alla fall börjat förbereda mig lite smått, än så länge har jag skrivit fem små listor. Jag är en sucker för listor i alla former, hehe. Typ saker jag ska göra innan jag åker, saker jag ska köpa osv. 

Oh my, jag ska inte o i Sverige på ett år! Jag förstår nog inte hur långe det är. Men jag är taggad till max och det kommer bli ASBRA. Weehoo.

Jag kanske inte har sagt det, men min skola har en blue devil som maskot. Det låter väl trevligt, right? ;) I dokumentet med skolans kurser så fanns det faktiskt en bild på denna sak, och jag hoppas innerligt att det finns en snyggare bild än den här, eller jo, det finns en på hemsidan. Men man ser väl inte ens vad det här är, eller är det bara jag? Bara en tanke som slog mig, på hemmamatcher för Oconto High School, är det en blå djävul som springer runt vid planen och hejar fram laget? Det låter ju lite illa faktiskt. :P

Ja, glad midsommar på er allihopa! Hoppas ni har en bra dag, trots regnet som är så väg. Ät mycket sill och färskpotatis nu.

Jag tänkte bara säga att jag fick listan på kurser från min IEC igår. Det finns en hel del att välja på säger jag bara. Men visa saker fastnade jag för lite mer än andra. Jag tycker t.ex. att photography verkar kul (fast det står att man måste ha gått en kurs som heter Art Foundation först, undra om det gåller oss utbytesstudenter också.) och jag fastnade även lite för Concert Choir. Då ingår det att man ska uppträda med kören på olika högtider i skolan. He-he.
Vissa kurser verkar ju onekligen ganska udda också. Vad sägs om Calligraphy? Där lär du dig skriva fint för hand, med olika typsnitt och sådär. Det känns ju lagom slappt egentligen. Eller kanske Keyboarding är något för dig? Man  lär sig skriva snabbt på datorn. Well well, vi får väl se vad det blir.

Oh yeah. 30 DAGAR KVAR. Och precis en månad idag, det är helt sjukt ändå. Jag kommer nog inte fatta det riktigt förän jag är där. Jag har redan börjat tänka lite på vilka kläder jag ska ha med mig, bara för att det är kul liksom. Jag får snart dra in och köpa presenter till värdfamiljen också, det ska verkligen bli askul! :D

Jag har mailat min IEC Ann och hon har lovat att skicka en lista på de kurser som min skola erbjuder. Känns bra att vara lite förberedd när man ska välja i alla fall. Jag har också funderat lite på vilka sporter jag kan tänka mig att prova, eftersom jag inte kommer kunna spela tennis. Jag är lite inne på cross country och volleyboll, fast jag tror att båda är i samma period tyvärr. Jag borde verkligen komma igång med att springa nu om jag vill ja någorlunda kondition när jag kommer dit. He-he.

Oh well, jag var inne i en liten svacka igår. Men nu är jag back on track och är starkare och mer pepp än någonsin! Det här kommer bli grymt och jag kommer bli en mycket starkare person nu när det blev som det blev. I'M GOING TO THE U.S PEOPLE! WOHOOO!

Det känns så konstigt, allting. Vi hade ju en plan för hur allting skulle bli. Nu har jag en ny plan som också kommer bli bra, men helt annorlunda. Det här som var så stort läskigt, men samtidigt så tryggt är nu bara stort och läskigt. Utan den minsta trygghet. Det kommer bli ensamt att gör det själv, men jag kommer klara det. Tiden efteråt kommer vara jobbig till en början med, men förhoppningsvis komme det bli bra. Bara tanken på att göra det här på egen hand skrämmer mig, eftersom jag alltid har haft dig att luta mig på. Men nu är det som det är, och jag kommer klara det. Jag kommer klara det jävligt bra.

40 dagar kvar people!

Då var man hemma från EF:s förberedelsemöte. Det tog mer än fyra timmar, inte illa. Fast det var ju ganska segt att sitta där i fyra timmar och lyssna på saker som man redan hade visste. Men de sa ju ändå en del viktiga grejer som man måste tänka på. Jag fick en fin EF-väska också, känn på den du! Nu ska jag och alla mina EF-buddies glida runt och vara coola med våra väskor. Hehe.

Och nu aldeles nyss så fick jag en nyhet som gjorde mig så glad! Anna, you know what I'm talking about. <3