I natt när jag satt uppe (till halv tre ja...) så gick det upp för mig hur otroligt nära det är nu. Om 16 dagar så åker jag hemifrån, lämnar Sverige och allt vad det innebär, för att inte komma hem på ett år. Det är helt sjukt! Jag fattar inte hur jag vågar, jag är ingen modig människa egentligen. Det känns så rätt men ändå så konstigt.
Det var i natt som jag på riktigt förstod att jag inte skulle träffa alla kompisar och min familj på ett år. ETT ÅR. Det är fan en evighet. Eller egentligen inte, det går nog rätt fort.
Jag kommer sakna alla så himla mycket, och glöm inte bort mig. Lova.