Det känns så konstigt, allting. Vi hade ju en plan för hur allting skulle bli. Nu har jag en ny plan som också kommer bli bra, men helt annorlunda. Det här som var så stort läskigt, men samtidigt så tryggt är nu bara stort och läskigt. Utan den minsta trygghet. Det kommer bli ensamt att gör det själv, men jag kommer klara det. Tiden efteråt kommer vara jobbig till en början med, men förhoppningsvis komme det bli bra. Bara tanken på att göra det här på egen hand skrämmer mig, eftersom jag alltid har haft dig att luta mig på. Men nu är det som det är, och jag kommer klara det. Jag kommer klara det jävligt bra.